Ps 89 är en av mina favoritpsaltarpsalmer.
(Rosenius har ju utlagt den...)
"Din nåd är befäst för evigt" (v. 3)
Att Gud nåd är befäst för evigt, betyder att Gud aldrig tar tillbaka sin nåd och kallelse till oss. Den består i Guds hjärta (objektivt), hur vi än lever (subjektivt).
För vad händer om Davids folk (judarna) syndar?
Eller vad händer om Jesus folk (de kristna) syndar?
Är Guds nåd och trofasthet kvar?
SVAR:
"Om hans söner överger min lag ...
och inte gör vad jag befallt,
då skall jag straffa deras synd med ris,
deras brott med hårda slag.
MEN jag skall inte ta tillbaka min nåd
och inte svika min trofasthet,
jag skall inte kränka mitt förbund
och inte ändra det jag har sagt." (v. 31-35)
Vi ser alltså att Gud kommer att straffa dem som tillhör honom, om de gör det onda. Det är t.o.m. ett vackert adelsmärke hos Guds folk att de åtnjuter Guds ris (jmf. Hebr 12:5).
MEN han kommer alltid att stå där med nåd och trofasthet mot oss så att vi kan komma tillbaka. Han ändrar inte det han sagt; att hans nåd och trofasta löften ska följa oss.
"Att mitt i min smärta för synder och brott
är dock i Guds hjärta allt fredligt och gott"
(Rosenius, SvPs 720)
Vilken oerhörd tröst!