Stefan Attefall tycks mig (utan att vara insatt i politik) ofta vara rätt person på rätt plats i rätt tid (återigen tackar jag Gud för den regering vi har fått i Sverige!). Hans vägran att ge efter för Humanisternas önskan att religionen ska rensas ut från Sverige är viktig.
I förrgår talade han om Religionens roll i samhällsbyggandet.
Han tycks inte vilja omforma religionerna så att de passar en viss mall (och därmed bli accepterade), utan vill att vi hittar bästa möjliga sätt att leva i samma land, trots de anspråk vi har.
"Vi behöver prata mer med varandra" är viktigt, då den interreligiösa dialogen kan "öka förståelsen, kunskapen om varandra". (Det är inte detsamma som att göra avkall på vad man själv tror på!)
Han är "tolerant" i ordets sanna bemärkelse.
Ulla Gudmundssons "problem" anser jag dock inte vara ett problem ("Men problemet och ett hinder för samförstånd och konsensuslösningar är att alla de tre monoteistiska världsreligionerna gör anspråk på att företräda den absoluta sanningen"), utan helt enkelt bara ett faktum, som var och en måste förhålla sig till (och som vi behöver prata öppet och tolerant om, snarare än att tysta ner).
Att Ulla kommer med den absoluta sanningen att religionernas anspråk är problemet för världens samförstånd (min egen teori är att problemet och hindret för samförstånd är att folk inte omvänder sig till Jesus, och en ortodox muslim skulle nog säga att problemet är att folk inte underkastar sig islam), är i sig ett mycket arrogant påstående, som bara visar att hon har en annan livsåskådning än vad jag har.
Tack Gud för Stefan!
Han tycks främja religionsfriheten.
1 Tim 2:1-2.
Jens Gunnarsson
