Som man och kvinna skapade han dem" (1 Mos 1:27)
Den sista meningen på hebreiska kan översättas:
"Till manligt (zāḥār) och kvinnligt (neqēvāh)
skapade han dem"
GUDS TANKE MED ATT SKAPA MAN OCH KVINNA
Vad än somliga inom genusvetenskapen eller feminist-teologin (som alla är intressanta och viktiga vetenskaper) säger, hävdar ändå Guds Ord att "manligt" och "kvinnligt" (även om det inte är glasklart vad begreppen betyder) är skapat av Gud, med en tanke.
Det innebär både att det inte alls är finare eller viktigare att vara det ena eller det andra (som några gnostiska villoläror på 100-talet hävdade, när de försökte göra kvinnor till män; och som somliga idag i praktiken menar, när de aborterar foster som de vet har kvinnligt kön), och att vi inte är tänkta att fungera exakt likadant (som andra gnostiska villoläror hävdade, när de försökte ignorera sexualiteten och upphäva skillnaden mellan könen genom att skamfila kvinnor som ville föda och ta hand om barn; och som somliga idag i praktiken menar, när de inför begreppet "hen" eller till varje pris vill ta bort alla former av skillnader mellan pojkars och flickors uppväxt).
Gud har, enligt klassisk kristen tro, inget kön (även om Han uppenbarligen oftast använder manliga attribut när Han försöker uppenbara för oss vem Han är).
Män och kvinnor är tillsammans Guds avbild
Kanske mannens längtan att bli respekterad (vårt sätt att uppfatta oss som värdefulla) och lyckas i att strida/arbeta (vårt sätt att uppfatta oss som betydelsefulla) har likhet med hur också Gud - i all sin styrka - vill bli respekterad som hela världens herre/hjälte och vill strida för sitt folks bästa. Adam gavs uppdraget att ta hand om den skapade jorden, och ända sedan dess tror jag att han omedvetet jagas av den ständiga frågan "Gud, har jag arbetat väl i dina ögon? Har jag åstadkommit något? Är min insats väl utförd? Är jag en duktig stridsman/arbetare?"
Kanske kvinnans längtan att bli eftertraktad (hennes sätt att uppfatta sig som värdefull) och lyckas i relationer (hennes sätt att uppfatta sig som betydelsefull) har likhet med hur också Gud - i all sin skönhet - vill bli eftertraktad som den som är "skönast av alla" (som vi sjunger i en lovsång) och finnas där för oss och erbjuda gemenskap var vi än befinner oss, när alla andra sviker. Eva fördes av Gud intill Adams sida för att erbjuda gemenskap och närhet, och ända sedan dess tror jag att hon omedvetet jagas av den ständiga frågan "Gud, har jag skapat och levt i meningsfulla och goda relationer? Har gemenskap frodats och goda band vårdats mellan människor, genom min person och kommunikation med andra? Är jag en god väninna/fru/mor?"
Naturligtvis vill också kvinnor bli respekterade/fruktade och strida/arbeta, och naturligtvis vill också män bli eftertraktade/älskade och bygga relationer, men det tycks finnas viss övervikt av det ena eller det andra hos respektive gruppering, ända sedan skapelsens början in i vår tid.
Män och kvinnor liknar Jesus och kyrkan
Kanske sexualiteten ibland är en längtan efter något i Guds avbild som man själv saknar;
Mannen söker den skönhet som kvinnan äger,
och kvinnan söker den styrka som mannen har.
Liksom även Kristus söker en fläckfri brud,
och kyrkan hoppas på brudgummens hjälp.
När Paulus avslöjar att äktenskapet i själva verket är instiftat för att vara en avbild mellan Jesus och kyrkan (Ef 5:32) (vilket också visar för oss hur värdefullt och fint äktenskapet är i Guds ögon!), kan vi än en gång se sambandet mellan hur Jesus längtar efter att bli respekterad av kyrkan, och hur kyrkan längtar efter att bli älskad av Jesus. Och då förstår vi hur förödande det är när mannen (som ska efterlikna Kristus!) i ett äktenskap inte älskar utan istället förtrycker kvinnan (som i boken "Män som hatar kvinnor"), eller när bruden (som ska föreställa kyrkan) inte längre ger mannen något förtroende utan anklagar, effektivt dränerar hans självrespekt och ledarskap, och kommunicerar "Du är inte erkänd här!".
GUDS TANKE ATT UPPRÄTTA MAN OCH KVINNA
Gud längtar efter att uppfylla vår djupaste längtan och behov - därför befaller han oss att i Kristus fylla varandras djupaste önskan. Om den djupaste frågan hos en man ofta är "Finns det någon som tror på eller respekterar mig?", eller kvinnan ofta undrar "Finns det någon som älskar/tycker om mig?", så är det inte konstigt att Paulus sade till de kristna männen att "älska sin hustru som sig själv" och till de kristna fruarna att "visa respekt/vördnad för sin man" (till och med att "underordna sig" honom).
Han har inga problem med att män och kvinnor fungerar på lite olika sätt (och även om gnostikerna i Efesus kanske hävdade att det var ovärdigt, oviktigt och oandligt att föda barn, tyckte inte Paulus det - 1 Tim 2:15). Han uppmuntrade dem att inte klä sig eller uppträda precis likadant (det tycks som att det fanns greker som tyckte att man skulle upphäva distinktionen mellan könen. För att översätta till vår tid så tror jag att Paulus i Sverige skulle ha vänt sig emot att män t ex skaffade kjol - dvs. om det gjordes med syftet att upphäva skillnaden mellan könen).
Gud vill att du som man och du som kvinna blommar ut, helas på insidan, och fungerar på bästa möjliga sätt - han vill varken kväva och begränsa, pressa eller exploatera dig; varken fängsla dig i människors sociala/religiösa mönster eller upphäva den originella sexualitet som Gud har gett dig. Han vill skapa en miljö där du som kvinna kan känna dig trygg, älskad, betydelsefull och trivas, och en miljö där du som man kan känna dig stark, värdig, betydelsefull och trivas. Där mannen inte förtrycker och stänger ute (eller för den delen utnyttjar!) kvinnan (utan älskar henne ömt), eller kvinnan föraktar och avvisar mannen.
Det är viktigt att vi både bejakar och tillåter människor att använda begreppen "manligt" och "kvinnligt", och att vi tillåter skapelsen att uttrycka denna mångfald, samtidigt som vi inte stänger in dem i för snäva begrepp av vad "manligt" och "kvinnligt" är (alla människor - oavsett man eller kvinna - har också manliga och kvinnliga drag i sin personlighet, och vi får inte pracka på folk mönster som bara är våra egna idéer om "manligt" och "kvinnligt").
FAMILJ, FÖRSAMLING OCH ARBETSLIV
Eftersom både manligt och kvinnligt återspeglar Gud, är det viktigt att manligt och kvinnligt finns representerat/återspeglat i
a) äktenskapet och familjen
Jag tror att enkönade partnerskap är oförmögna att föröka sig (självklart, men ändå viktigt att poängtera!), oförmögna att fullt ut återspegla äktenskapet mellan mannen och kvinnan (och den unika dynamiska relation/attraktion/spänning/förening som finns mellan två olika kön), och oförmögna att ge barn en korrekt Gudsbild (vår gudsbild formas till stor del av våra föräldrar, och vi behöver både en manlig och en kvinnlig förälder, som återspeglar Gud på olika sätt). Därför ska ett komplett äktenskap (och en familj) ha både en man och en kvinna.
b) kyrkan
Jag tror att en kyrka som bara har andliga fäder, eller bara kvinnliga föredömen, lider stor förlust. Både Maria och Jesus är föredömen för oss. Både Josua och Ester. Både män och kvinnor profeterade i GT och NT. Kanske finns också risken i somliga konservativa sammanhang att vi lägger sordin på kvinnor som Gud vill ska tala. "Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet" (Ps 68:12).
Jag tror förvisso inte att det var en slump att Jesus utvalde tolv män att ta de största smällarna när kyrkan startade - kanske är vi generellt starkare byggda (själv tycker jag dock att jag är mycket svag, och det finns många andra män som är svagare än somliga kvinnor) till att stå starka när vindarna stormar omkring Guds församling (eller också älskar Gud inte män lika mycket som kvinnor, så Han tycker att vi allt kan få lite mer smällar - nej, så tror jag inte att det är). Också idag tror jag att Herren av någon anledning oftare sätter män i framträdande stormiga positioner (kanske framför allt pionjärsatsningar som handlar om att ta stora smällar). Kanske ger vi inte lika lätt efter för motstånd. Eller kanske vi har en större längtan efter att vara andliga "hjältar", och Gud därför bara helt enkelt svarar på vår innersta längtan...
(Precis som kvinnor nog oftare är mer skickliga och lämpade att spela en världsavgörande roll på de sätt som jag skriver lite mer om här och här.)
Men om mamma i familjen har en uppgift att ta hand om och även undervisa sina barn, blir det knepigt och kontraproduktivt om vi helt utestänger andliga mödrar från våra predikstolar.
Carl Olof Rosenius sade en gång att när det är brand i ett hus låter man alla hjälpa till att släcka elden (han argumenterade då för att även de som inte är prästvigda bör få predika); När branden förtär hela huset (när människor i Sverige är onådda av Guds Ord) uppmuntrar man alla att ösa vatten på elden (predika för svensken) vare sig de är brandmän (präster) eller ej.
Även om jag respekterar dem som i trohet mot brandchefen (Gud) inte vill ge kvinnor prediko- eller prästämbete (gör så, om din läsning av Guds Ord säger dig det! Jag är faktiskt inte helt säker på att min bibeltillämpning i detta fall är den rätta), så tror jag personligen att brandchefen faktiskt vill ge hink och vattenslang (och ibland till och med brandmössa) åt både män och kvinnor i Sverige, om de kan hantera det på ett sätt som släcker elden (synden) och räddar svensken.
Detta hindrar som sagt inte att jag tror att män oftare kliver fram och tar smällar i det offentliga ljuset - och jag sympatiserar nog lite med John Stott och Ulf Ekman, som vill ha kvinnliga predikanter men uttryckt viss teologisk tveksamhet till att utnämna kvinnliga föreståndare för en hel församling.
c) samhället
Med glädje ser jag hur vår riksdag låter både män och kvinnor komma till tals, för kvinnor är nog ofta visare (vilket borde kvalificera dem att sitta i en riksdag), och män vågar och orkar nog oftare med kraft/auktoritet driva igenom och uppehålla de ideal man tror på (vilket borde kvalificera också dem att sitta där).
Än en gång tror jag visserligen att Gud även på samhällsnivå oftare kallar mannen till att ta smällar (Churchill hade nog lättare att stå upp för Hitler än vad en kvinna hade haft), men vi kan också se hur Angela Merkel eller våra egna kvinnliga chefer på våra arbetsplatser faktiskt är mycket lämpliga att utföra en vis och väl fungerande moderlig roll för folket.
Jag tror att både feminister och konservativa läser det ovanstående, och vet att ni i så fall kommer att vara arga på mig (antingen för att jag hävdar att det finns en skillnad mellan man och kvinna som Gud har skapat, eller för att jag hävdar att båda två ska ha ledarfunktioner), men jag tror att om vi ska vara ärliga gentemot Bibeln och applicera den på vår nutid (vilket jag vill) är detta det bästa förhållningssättet - berätta gärna för mig om du har en bättre förståelse av det hela, så att jag kan modifiera!
SAMMA VÄRDE OCH BETYDELSE
På grund av min tro på att Gud har skapat oss som man och kvinna kan jag med auktoritet (till skillnad från t ex en ateist, som tror att vi är slumpartade produkter som råkar fungera på olika vis) säga att män och kvinnor är lika älskade och högt värderade av Gud (har alltså samma värde), och jag tror att skapelseberättelsen också uttrycker att vi influerar vår omgivning lika mycket (har alltså lika stor betydelse), oavsett våra positioner, relationer eller arbetsuppgifter (om vi influerar mer genom relationsskapande eller genom arbetsinsatser).
Nya Testamentet bekräftar detta, både när det hävdar att Jesus har dött för och frälst både män och kvinnor (samma värde), och när den avslöjar vilka avgörande roller som Ester, Judith, Jungfru Maria, Maria, Marta, Rufus mor, Timotheus mor och mormor och många andra kvinnor hade (samma betydelse).
Det gör alla försök att bli någon annan än den man är (för att man vill ha "större inflytande", eller vara mer värd och älskad) fullkomligt onödiga. Du är lika uppskattad och älskad av Gud, och lika viktig för skapelsens, kyrkans, familjens, samhällets bästa som någon av annat kön!
Sammanfattning
Manligt och kvinnligt är skapat av Gud, och ska finnas som en mångfald, för att berika våra liv på alla olika områden av mänsklig samvaro; Familj, församling och samhälle. Vi varken finns eller jobbar som hot mot varandra, utan som en levande enhet som tillsammans återspeglar Gud.
Det finns de (ofta "liberala") som vill upplösa distinktionen/mångfalden, och det finns andra (ofta "konservativa") som vill stänga in/begränsa fullheten/enheten. Gud vill ha en enad mångfald, där både man och kvinna är närvarande överallt, men utan att för den skull försöka vara och fungera på exakt samma sätt, med exakt samma roller.
Vill ni att jag ska vara konkret? Okej: Låt kvinnor få präst/pastor/chef/uppfostrar-uppdrag men tvinga dem inte att bli som män. Låt män få ta hand om barn/hushåll men tvinga dem inte att fungera som kvinnor. Vi fungerar och leder på olika sätt, och vi gör det tillsammans.