Antje och konfessionell utbildning

"At the heart of all we do is our belief in the Triune God … Our mission is to build up the next generation of evangelical scholars” 

(Prästseminariet Wycliffe Hall, Oxfords Universitet)

Konfessionella studier

Det är lätt att glömma att Oxfords Universitet föddes i en kyrklig kontext och att Uppsala Universitet uppfördes på befallning av påven i Rom. Många av världens (särskilt USA:s) universitet och högskolor är idag fortfarande kalvinistiska, katolska, lutherska eller på annat sätt konfessionella, men av någon anledning anses det olämpligt inom svensk akademi. Sverige vill bygga sina universitet på något som kallas för en ”neutral” utgångspunkt.

Men neutraliteten är en myt. Istället bygger vår akademi ofta på någon form av halvateistisk flumagnosticism. Även detta är en konfession.

I de kurser jag tog vid Oxfords Universitet började vi lektionerna med att be, och utgick i våra studier från att Gud har utandat/inspirerat Bibelns skrifter (vilket gav oss högskolepoäng vid ett av världens främsta universitet). Det är ju naturligt, eftersom det var ett prästseminarium dit den Engelska Kyrkan skickade många av sina prästkandidater. Men vart skickar Svenska Kyrkan sina blivande andliga ledare?

Om AIK hade skickat sina fotbollsspelare till Djurgården för att de skulle lära sig spela fotboll, hade många reagerat. Likaså är det lite märkligt att kyrkans lärare utbildas vid sekulära universitet.

Antje och akademiskt språk

Antje var under hösten föremål för kritik pga. vaga svar under ärkebiskophearingen. Jag har inte hört den, så jag kan inte säga mycket, men jag har läst en del svar från henne och hon tycks inte fjärma sig från kyrkans grundläggande historiska trosbekännelser, vilket är bra. Jag tror inte att Antje är problemet.

Det problematiska är kanske snarare att kristna i Sverige utbildar sina präster vid halvateistiska ”konfessionsneutrala” högskolor/universitet, som inte alltid talar klarspråk om de grundläggande kristna bekännelserna. Inte undra på att prästerna sedan inte heller gör det.

Min dröm är att se konfessionella kristna universitet och högskolor både växa fram och erkännas i och av Sverige. Sverige är trots allt inget kommunistiskt land (eller?) – vi kan väl ändå, likt England och USA, våga ge frihet åt konfessionella högskolor att träda fram även inom vårt lands gränser?

Det är löjligt att de få konfessionella högskolor vi har i Sverige (såsom Församlingsfakulteten eller Livets Ords Teologiska Seminarium) erkänns som akademiskt giltiga av alla andra länder utom just Sverige – varför tror vi att akademi måste vara halvateistisk för att anses vara ”riktig” akademi? Akademisk utbildning är aldrig konfessionsneutral – varför ska just den agnostiska konfessionen få monopol i Sverige?

Jesus lever och är Herre över universum, så det borde rimligtvis vara tillåtet att bygga ett universitet på kristen grund!

Såsom Oxford och Uppsala en gång gjorde…