Jesus och kyrkliga partier

På Jesu tid fanns olika grupperingar, och samma grupperingar finns i någon bemärkelse även idag.
Låt mig få presentera dem för dig:

Saducéerna
... var de liberala, som gärna kompromissade med vad som var politiskt korrekt hos staten (Romarriket) - den institutionella och toleranta religionen som njöt av sin politiska position, och tänkte på sin samtid. Men de trodde inte på övernaturliga saker såsom uppståndelse eller att det finns änglar.
Kanske finns liknande kyrksammanhang idag, som hellre lyssnar på sekulariseringen än på Guds Ord... Det bekväma med dem var att de inte utgjorde något hot eller utmaning mot sin tids värderingar/liv, det ointressanta med dem var att de inte heller gav något bra alternativ för sökare, och det farliga med dem var att de inte trodde så mycket på Guds verkliga ingripande idag överhuvudtaget.
Jesus sade till dem: Ni ska lita på Guds makt och frukta Guds Ord! (Mark 12:24)

Fariséerna
... var de bibeltrogna, som gjorde allt för att vara så hängivet bibliska som möjligt, och få folk att strikt omforma sina liv efter Bibelns bud - de såg sig som de trogna och renläriga och försökte få de liberala att lyssna mer på Bibeln än på kulturen. De trodde nästan helt rätt i allt (Jesus förebrådde dem sällan för deras läror), och försökte ivrigt "missionera" för att få andra att också omfatta den, men när Jesus kom till dem kände de inte igen den Gud som de sade sig tjäna. De ägde inget äkta liv. Deras egna traditioner blev identitetsmarkörer som gjorde det mycket svårt för nya att ta sig in i deras gemenskap. De hade försummat kärleken och barmhärtigheten till dem som de "missionerade" för.
Kanske finns liknande kyrksammanhang idag, som ägnar all sin kraft åt att försöka få folk att anpassa sig till vad de anser vara bibliska åsikter och levnadssätt, men de glömmer kärleken, de känner inte igen kärlekens Ande, utan ägnar sig bara åt att fördöma och pressa folk till att följa deras kyrkas sätt att leva. Det bekväma med dem var att de kunde känna sig väldigt stolta och glada över hur duktiga och bekännelsetrogna de var, och det farliga med dem var att de snarare spred skuldkänslor (bland syndarna och de "otrogna") och religiösa mönster (bland de "trogna") än erbjöd en äkta attraktiv kärleksfull förvandling och möte med Jesus.
Jesus sade till dem: Ni ska inte bara forska i Skrifterna - utan också komma till mig som ger liv (Joh 5:39-40), och ni ska inte lägga ert fokus på att vara bekännelsetrogna och goda kristna (då blir ni bara hycklare) utan på att älska människorna i er omgivning (Matt 23:23)!

Esséerna
... var de karismatiska asketerna, som samlades som slutna sekter och trodde att alla andra sällskap (såväl de liberala som de bibeltrogna) var satans verk, men genom fasta, spektakulära budskap om jordens nära undergång, botpredikningar, varnande "profetior", och avståndstagande till all media och/eller institutionell utbildning/arbetsliv, drog de sig undan sin omgivning för att ägna sig åt sin "heliga" hängivenhet.
Kanske finns liknande kyrksammanhang idag, som vägrar att se på "världslig" TV eller engagera sig i politik, som frossar i tanken på att världen är på väg att gå under, och gör allt för att göra folk uppskrämda inför att Jesus snart kommer tillbaka. Det kittlande med dem är att de får dig att känna dig speciell, andlig och utvald - du är en av de invigda som inte följer "världen" - och det destruktiva med dem var att de fick folk att bli mer rädda för att leva "av världen" än trygga i att fullt ut leva "i världen", och fick folk att avskärma sig från både kyrkan och samhället. Till slut blev de en sekt ("Qumran-sekten")...
Jesus mötte dem sällan (kanske eftersom de inte levde bland folk, vilket Jesus gjorde).

Seloterna
... var de radikal-reformatoriska, som ville göra politiskt och handkraftigt motstånd mot orättvisorna i världen, och se till så att Guds (Israels) rike skulle ta över samhället (Romarriket). De tyckte att liberala inte kämpade tillräckligt för Gud, att de bibeltrogna var alldeles för gömda i sina kyrkor, och att de karismatiska asketerna var överandliga och inte förstod sig på att vi måste göra något konkret åt hur världen ser ut.
Kanske finns liknande kyrksammanhang idag, som satsar hårt på civil olydnad, protester, och står upp för en alternativ livsstil, men vågar inte riktigt lämna allt detta i Guds händer, och förstå att Guds rike inte kommer genom vår olydnad och uppror, utan genom att predika och i undergivenhet och bön lämna sitt eget liv och kyrkans och samhällets liv i Guds händer. HAN ska se till så att Hans rike kommer och Hans vilja sker - inte våra revolutioner... Det fina med dem var att de verkligen inte bara satt där och gjorde ingenting medan människor förtrycktes, utan erbjöd ett handgripligt konkret sätt att göra skillnad, och det farliga med dem var att de orsakade politiskt kaos, och i slutändan faktiskt oftast bara fick som effekt att myndigheterna slog ner deras försök till förändring (för Guds Ande måste själv göra en verklig förändring i människors HJÄRTAN, innan det kan ske en yttre förändring av samhället)...
Jesus sade att "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med ögona..." (Luk 17:20-21), och istället för att göra väpnat uppror mot orättvisan och myndigheterna (vilket aldrig hade omvänt deras hjärtan), lät Han orättvisan döda honom (och sände sin Helige Ande att överbevisa dem om synd).

Syndarna
... eller "de gudlösa" var ateisterna eller de omoraliska laglösa som bara levde för den omedelbara njutningens stund. De drack sig fulla, skränade och slogs, hade sex hit och dit, svor och skämtade på andras bekostnad, stal eller utnyttjade sin omgivning. De tyckte att de liberala var tråkiga, de bibeltrogna var hycklare, de karismatiska naiva och de radikala allmänt knäppa.
Kanske finns dessa ofta inte inom våra kyrksammanhang idag (och inte heller i judarnas synagogor på den tiden), men nog är det många som gärna ser de snuskigaste sexscenerna på TV, mobbar sina klasskompisar och ägnar sig åt såväl missbruk som stöld och våld. Brudar, bloss och beatbox kanske är deras tempel, och de bryr sig inte om några som helst regler eller tabun. Det lockande med dem är att de osminkat (till skillnad från alla andra grupper som kanske visserligen är precis lika själviska och ogudaktiga på insidan, men har hittat så många fina sätt att dölja det på) kan skita i allt och alla och leva precis som de vill, och det farliga med dem är att de väldigt snabbt skapar ett uppenbart helvete både för sig själva och för sin omgivning.
Till syndarna sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer" (Joh 8:11)

Missförstå mig inte: Att vara vidsynt "liberal", gudfruktigt "bibeltrogen", äkta "karismatisk", sunt "asketisk", eller klarsynt "radikal-reformatorisk" är gott och bra - om det är Jesus som driver dig.
Men många var allt detta - utan Guds kärlek.

Jesus välkomnade dem alla in i sitt rike.

De som i Gamla Testamentet "väntade på Israels tröst" och ägnade sina liv åt att älska Honom och sin nästa kallades ibland "de stilla i landet". De trodde på Guds Ord och makt, de kände sin Gud och var inte ute efter att döma, de levde mitt ibland alla andra, de var goda medborgare, tog hand om sina familjer, hängav sig inte åt sina begär. Ja, det fanns på ett sätt inget speciellt eller utmärkande med dem (det var nog det som var det speciella med dem...). De väntade på att Gud själv (genom Jesus) skulle frälsa, hela, upprätta och skapa en ny mänsklighet.

De kyrkliga partierna anklagade Jesus ("Ty deras ord skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla planer", Ps 35:20). Saduccéerna tyckte inte att Han hade respekt för den rådande politiken, seloterna undrade varför Han inte gjorde handkraftigt uppror mot politiken, farisséerna tyckte att Han inte hade respekt för Bibeln och traditionen, och kanske hade esséerna hållit med farisséerna när de anklagade Jesus för att vara en "frossare och drinkare". Syndarna i sin tur älskade Honom visserligen ofta (kanske oftare än andra), men kunde säkert också tycka att Han var alldeles för tråkig, gammalmodigt moralistisk (som ville förändra deras livsföring) eller bara en knäppgök (som verkligen trodde att Gud kommer att döma världen!).

Varifrån du än kommer, och vilket parti eller vilka stämplar du än får, så är det enda som betyder något att du följer Jesus, och ber om Hans helige Ande och hjälp. Det kommer ibland innebära att någon eller flera av dessa grupperingar kommer vara arga på dig för att du inte låter dig formas av deras ideal. Men det är en del av den glädjefulla äran att få dela Kristi kors.