English version here.
Så ofta definierar vi oss själva utifrån vår smärta, vår förtvivlan, negativa omständigheter, sjukdom, brist - den fallna skapelsens verkan på oss - istället för att definiera oss utifrån vårt hopp.
Det hopp vi har, som kristna, är att Jesus har kommit inte bara för att frälsa, ställa till rätta, välsigna, hela, upprätta, stärka, trösta, försörja, trygga, glädja och faktiskt ära oss redan här och nu - utan framför allt för att göra det fullständigt när Han kommer tillbaka!
Idag kan du säga: "Jag är en människa som har cancer/såras av andra/möter motgång/sjunker ekonomiskt/är psykiskt/fysiskt sjuk, MEN jag är på väg att möta en framtid där jag är frisk/blir hjälpt av andra/möter medgång/försörjs/är frisk". Och så låter jag mitt kommande tillstånd definiera vem jag är idag.
Detta förverkligas visserligen redan nu genom kyrkan (hemlösa får härbärgen, hungriga bjuds på mat, sorgsna tröstas, sjuka helas, syndare får ett gott samvete, betryckta befrias osv. överallt där evangeliet förkunnas) - och det kan inte nog betonas hur viktigt det är att förverkliga det redan nu! - men allt detta är bara en aptitretare som ska få oss att hungra mer efter huvudrätten: Den dag då Jesus kommer tillbaka till jorden och slutgiltigt upprättar skapelsen!
"Och när vi ser Dig får vi styrka för var dag"
(Paul Baloche)
Jens Gunnarsson
