Modernitetens dike – JAG har sanningen!
Efter en medeltid som i någon mån satte Gud i centrum kom
den ”upplysning” (nedsläckning) som ledde till moderniteten. Modernitetens
positivistiska anspråk bestod i att människan utan Gud påstods kunna finna
den enda sanningen. En illusion av fullständig objektivitet, skild från Gud
(all objektivitets källa). Utan Gud var dock detta en återvändsgränd, för hur
skulle en människa – i all hennes begränsning – kunna veta allt och förhålla
sig fullständigt objektiv till hela universum? Därför gick vi snart över i det
andra diket…
Postmodernitetens dike – INGEN har sanningen!
Vi insåg strax att en människa inte själv kan bära på hela
sanningen, ty människan är begränsad, subjektiv och saknar fågelperspektiv. Och
eftersom människan (inte Gud) ansågs vara alltings mått, och nu visat sig vara
subjektiv, då måste ju hela världen också vara subjektiv? Om Gud inte
finns, då kan vi aldrig komma åt en objektiv sanning! Men tänk om Gud
finns…
Den raka Vägen – GUD har sanningen!
Mitt emellan dessa diken går den judisk-kristna traditionen,
vars heliga skrifter å ena sidan utbrister ”Hur outgrundliga är inte för
mig dina tankar, Gud?” – människan kan alltså inte själv greppa Gud
eller vara fullständigt objektiv. Men de vittnar också om att ”Han förkunnar
sitt ord för Jakob, sina lagar och bud för Israel. Så har han inte gjort för
något annat folk, de känner inte hans domar.” Vi kan alltså veta
någonting. Men inte om vi kastar ut Gud ur bilden…
Ateismens återvändsgränd
... för vad är vårt förnuft om Gud inte finns? Svar: En dators
processor i vår hjärna, som i grunden utgörs av att fysiska partiklar
(elektroner, kvarkar…) slumpvis kastas omkring men för oss framstår som förnuftiga
resonemang – knappast kapabelt eller tillförlitligt för att kunna komma fram
till någon objektiv eller ens egentlig ”kunskap” (i filosofisk
mening)!
Teismens lösning
Men om Gud har designat förnuftet, så att det
efterliknar hans objektiva förnuft, skapat för att kunna bära på egentlig
kunskap, ja då kan vi faktiskt veta någonting – och kunskapen är vare
sig fullständigt subjektiv (utan innehåll) eller fullständigt objektiv (omfattande allt). Som Paulus säger förstår vi ”endast till en del”.
Slutsatsen
Därför har modernismen fel, för du som människa är ”bara en
människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en
gud.” (Hes 28:2) Och likaså har postmodernismen fel, för Jesus säger att han
har kommit ”för att vittna om sanningen [och] var och en som är av sanningen
lyssnar till min röst.” (Joh 18:37)