I sin kommentar till Romarbrevet skrev Carl Olof Rosenius (1816-1868) att...
Det jordiska Israel är fortfarande utvalt av Gud
Det är visserligen bara de kristna som utgör ”Guds sanna,
benådade folk” men Israel
har inte för alltid övergivits av Gud, som ”ännu har sina
fridstankar om det avfallna Israel”. Ja, ”den evige Fadern känner dem ännu såsom sitt förbundsfolk och vill ännu en
gång i nåd mottaga dem”,
ty ”[Gud] håller deras avkomlingar kära",
och ”står alltid fast vid sitt förbund”.
”Nu har han en gång kallat Abrahams efterkommande att vara hans eget folk
framför alla andra släkter på jorden … Vad han sålunda givit dem, skall han
aldrig återtaga”
Gud skingrade visserligen judarna ifrån sitt land
”då de avföllo från Herren … icke … hyllade Sonen, utan förkastade
honom … vad gjorde då Herren Gud med dem? … han … lät … såsom med en storm
bortsopa dem från deras fäders land, lät förstöra deras stad, jämmerligen
förgöra massan av folket och förskingra de överblivna kring hela jorden."
Men de ska omvända sig till Gud igen
De senaste 2000 åren har mängder av hedningar omvänt sig,
men ”när ’hedningarnas fullhet har ingått’, nämligen i Kristi församling … då
följer … den stora väckelsen och omvändelsen i Israel.”
”’Jerusalem skall vara förtrampat av hedningarna, till dess hedningarnas tider
varda fullbordade’. … Då denna är fullbordad … då kommer judarnas tid”,
för det ska ske en ”framtida omvändelse”
av ”det lekamliga Israel” som ska
leda till Israels ”upprättelse, vilket [Gud] i sitt ord förutsagt, och vilket
därför även måste inträffa”.
Och riket ska än en gång tillfalla Israel
”Att en salig tid skall komma för Israel, därom talar … t ex
5 Mos 4:29-31 … Hos 3:4-5 … Matt 23:39; Luk 13:35; 21:24; Apg 1:6-7”
”De anförda profetiska orden [Jes 27; Jes 59; Jer 31] innebära ett löfte om
Israels slutliga omvändelse”
och ”detta verk skall han fullborda, när han andligen återkommer för att ’åter
upprätta riket åt Israel’ (Apg 1:5-6)”
”Denna Israels omvändelse skall bliva till den största
andliga välsignelse för den övriga världen”,
och det blir ”det väldigaste bevis på Guds ords sanning, då även detta
avslutningsstycke i Guds stora plan till människosläktets frälsning inträffar”,
ty ”deras omvändelse skall medföra de härligaste frukter för den övriga
världen”.
Källa: Rosenius, C. O., Pauli Brev till Romarna, senare delen, Stockholm: Evangeliska Fosterlands-stiftelsens bokförlag, 1931, s. 121-173.