Paulus säger att de kristna är "en enda kropp".
En syrier sade till mig att han i England saknar värmen mellan människor som finns i Mellanöstern. Kanske har det att göra med västerlandets individualism: I den senaste reklamen för Windows 8 läste jag att "Allt i Windows handlar om dig", och det är ju självklart att människor blir ensamma om allt de gör bara handlar om dem själva!
Men det kollektiva tänkandet finns mer i Bibeln än i Mellanöstern (och framför allt mycket mer än i det individualistiska Sverige!).
"Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra". För vi är inte individer som har en klubb tillsammans - vi är en kropp som genom dopet och nattvarden på något mystiskt sätt (fråga mig inte riktigt hur) är förenade med varandra.
Det krävs en daglig omvändelse för att komma med i denna kropp; Jag omvänder mig från ett liv som bara handlar om mig själv till ett liv som bara handlar om Jesus - men därmed blir jag också en del av Jesu kollektiva kropp.
När jag ger uppmuntran till en broder stärker jag därmed på ett sätt faktiskt mig själv, och om jag gör något ont mot min syster förstör jag på ett sätt faktiskt för mig själv - vi är en kollektiv kropp och inte enskilda gudar som lever våra egna liv och råkar ha lite ceremonier (dop och nattvard) och musikstil (lovsång och psalmer) gemensamt.
Därför finns det heller aldrig någon anledning till rivalitet eller avundsjuka - hur skulle jag kunna bli avundsjuk på att det gick bra för min stortå? Det är ju min stortå! På samma sätt kan vi aldrig bli avundsjuka på en annan kristen människas lycka, eller stå likgiltiga inför en annan kristens olycka - det är ju min lycka/olycka! (ett perspektiv som jag har svårt att leva efter).
Det är också just därför som den kristna kyrkan alltid har praktiserat att förmana/tillrättavisa och uppmuntra varandra - säga ifrån när någon syndar, och berömma när någon gör något gott (dvs. lägga sig i andras liv - vilket är en stor synd i många svenskars privata tänkande). Ja, det här tänket är nog något av de mest utmanande perspektiv som Bibeln har att sätta mot den svenska kulturen (tillsammans med påståendet att Gud faktiskt ska regera över politiken, kulturen och det offentliga samhällslivet - ett påstående som jag måste erkänna att jag är lite rädd för att hävda i svensk sekulariserad miljö).
Detta perspektiv fick Romarrikets klassystem att rasa (Paulus hävdade att "alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är ... slavar eller fria"!). Folk blev uppriktigt rädda att de kristna skulle störta samhället i fördärvet (plötsligt ansågs de fattiga och sjuka lika mycket värda som alla andra!).
På samma sätt idag: Alla som hör evangeliet, omvänder sig, tror på Jesus, låter döpa sig och ta del av nattvarden, är helt plötsligt en kollektiv kropp - vare sig vi är européer, araber, hemlösa, kungliga, sjuka, friska, ja, till och med oavsett om vi är katoliker, ortodoxa, pingstvänner eller lutheraner (!).
Att jag faktiskt är ett med - hör ihop med - andra kristna blir extra tydligt när man lever i ett annat land.
Jens Gunnarsson
